Vanliga material för engångsplastmuggar inkluderar polypropen (PP), polykarbonat (PC), polyetentereftalat (PET), polystyren (PS) och polymjölksyra (PLA).

Enligt plaståtervinningskoder varierar värmebeständigheten avsevärt mellan material: PP (kod 5) tål temperaturer upp till 120 grader, medan PET (kod 1) är värmebeständigt- upp till 65 grader; PS (kod 6) är resistent mot både värme och kyla men är inte mikrovågssäker-. Tryckhållfastheten varierar också beroende på material; traditionella plastmuggar (som de gjorda av PP, PS eller PET) har en tryckhållfasthet som sträcker sig från 26 N till 975 N, medan PLA-muggar sträcker sig från 26 N till 151 N. När det gäller värmeisolering överträffar engångspappersmuggar i allmänhet engångsplastmuggar; korrugerade och dubbelväggiga ihåliga pappersmuggar ger den bästa isoleringen, med yttemperaturer som skiljer sig med mer än 20 grader jämfört med vanliga PE-fodrade plastmuggar.

Vissa engångsmuggar som marknadsförs som "nedbrytbara" misslyckas med att sönderfalla helt-och visar en sönderdelningshastighet på 0 %-i tester som simulerar industriella komposteringsförhållanden, på grund av inkluderingen av icke-nedbrytbar PP-plast. Tester indikerar att ingen mikroplastmigrering upptäcktes i PS-, PET- eller PLA-koppar efter två timmars nedsänkning i kokande vatten. Vissa undermåliga produkter utgör risker när det gäller för höga halter av skadliga ämnen; till exempel har överflödiga rester av 3-klor-1,2-propandiol som klassificerats som en grupp 2B "möjligen cancerframkallande för människor"-ämne av International Agency for Research on Cancer (IARC) upptäckts i vissa produkter.

Plastmuggar måste överensstämma med standarder som *National Food Safety Standard for Plastic Materials and Articles avsedda att komma i kontakt med livsmedel* (GB 4806.7) och *Plastic Drinking Cups* (QB/T 4049); Vanliga områden för bristande-efterlevnad inkluderar tätningsintegritet och slagtålighet.